Så fick jag den från tryckeriet! Och det är mer känslosamt än det kanske ser ut. Det är en ganska lång resa i en kärlek till en genre som nått de här sidorna. Jag, precis som många, läste mycket i det som nu kallas slukaråldern. Med viss nyfikenhet började jag närma mig den vuxna bokhyllan hemma och det var en viss sektion som lockade. Vi hade några amerikanska kioskdeckare som farsan fått med sig hem från sitt utbytesår i USA. De hade läckert klatschiga omslag och coola titlar och kanske en del andra visuella ingredienser som attraherade en tolvåring. Inte som de andra böckerna. Pappa noterade väl min riktning i bokhyllan och det professionella tog över, han var ju trots allt bibliotekarie. Med vänlig hand styrde han mig från Spillane mot Chandler. Sen dess har jag alltid velat skriva nåt om en privatdetektiv, men shit vad det tog tid att hitta henne. För ett par års sen i spillrorna kring researchen för ett annat projekt, kom hon plötsligt till mig under en promenad: Karin Gomboff. Förläggaren Martin Kaunitz gick igång på idén. Tack! Det har varit förbannat roligt att skriva! Och nu finns den! Även i bokhandeln. Det blir nog fan en dubbel Scarlett O’Hara ikväll.
Omslag: Miroslav Šokčić
