av Jörgen Hjerdt med Sanna Krepper i regi av Åsa Kalmér
Premiär på Källarbyn 6 november
Vad händer när en människa slutar fråga om lov och börjar ta det hon vill ha? När hon slutar att blygsamt och ödmjukt gömma sig och högljutt börjar säga vad hon vill och mer därtill. Är ärlighet och lydighet överskattat? Det här är lovsång till självbedrägeriet, det egenmäktiga förfarandet och dess uppfriskande och livsnödvändiga funktion.
”När jag var trettiosju år började jag stjäla. Det blippade konstigt när jag skulle självregistrera en påse kanelgifflar i affären. Priset dök inte upp i listan. Jävla maskin, tänkte jag först, sen jävla Ica, här står jag och tar betalt av mig själv. Utan att jag ens noterat det hade jag stoppat gifflarna i min medhavda ekologiska bomullskasse. Det var början på mitt nya lyckligare liv.”
Julia är en vanlig tjänsteman på Försäkringskassan. Hon vet sin plats. Hon har förstås blivit omsprungen av nästan alla sina kollegor i karriären.
Julia är en hedersknyffel men något händer inom henne när hon stjäl den där påsen med gifflar. Först en mikroskopisk känsla av spänning, sen en känsla av revansch. Hon satte sig emot vinstmaskinen livsmedelskoncernen – varför ska hon vara den som någon skor sig på?
Julia börjar stjäla mer och mer och börjar dessutom ljuga. Hon söker ett nytt jobb som hon inte är kompetent för och får det, hon kräver en lön baserad på en tidigare lön som hon aldrig haft. Hon har svårt att komma runt hyran, men ett par försäkringsbedrägerier senare är den i alla fall på plusminusnoll. Självöverskattning och självbedrägeri är nyckeln till lycka!
Tjuven och lögnerskan Julia är en monolog av Jörgen Hjerdt med Sanna Krepper i regi av Åsa Kalmér som hyllar livslögnen.
Handen på hjärtat: egentligen är man väl hellre lögnaktig och lycklig än sanningsenlig och bitter? Möjligheten att ljuga så att vi tror oss själva, har vi kanske fått den för att inte krascha under tyngden av vår egen meningslöshet?
Urpremiär på Källarbyn 6 nov! Spelas även 7 och 8 nov.