Varje städprocess inleds med en fråga. Vad ska bort? I de flesta fall är svaret enkelt, men det kan också bli ödesdigert för vad är egentligen smuts?
Mitt och Åsa Kalmérs smutsintresse väcktes av den brasilianska filmen ”Maids” i regi avFernando Meirelles skriven av Renata Melo. En märklig slump gjorde att vi såg den ihop med ett avMaja Ekelöfs barnbarn. Har det hänt nåt sen dess? frågade vi oss efteråt. Och projektet var fött.
Städerskans uppgift är att göra plats för nåt nytt. Vare sig det handlar om att diska en tallrik, radera en hårdisk eller göra revolution. ”Städning är det viktigaste på en arbetsplats!”, sa en av städerskorna vi träffat. Och det är förstås sant. Hur ska man annars kunna bedriva sin övriga verksamhet? Men varför är smuts och städning så illa sett, så laddat, så tabu?
Den finska handboken i städning har ett kapitel som heter ”Smuts”. Där klassificeras smutssom ”nånting som är på fel plats.” Men vad som är fel plats måste förstås bestämmas av nån ellerför att citera socialantropologen Mary Douglas ”Smuts sitter i betraktarens öga”.En obehagligt tydlig påminnelse om smutsbegreppets ideologiska ladddning gav den franskeinrikesministern Nicolas Sarkozy genom sitt uttalande om att de franska förorterna skulle tvättasrena med högtrycksspruta. Den franska landslagsbacken och f d förortsbon Lilian Thuram svarade:”Vad är det han vill tvätta bort? Vad är det han vill tvätta rent?”
Smutsen eller det orena har också en central position inom de flesta religioner somDet Heligas motsats. Att välja vad som ska bort kräver sin städerska.Varje städprocess avslutas med en ny fråga. Vad ska här göras nu?