Jag är så glad och tacksam att jag hann möta fotografen Mary Ellen Mark. Jag deltog i hennes foto-workshop i Oaxaca, Mexiko 2014. Hon var så dedikerad, empatisk och full av energi. En fantastisk människa. Hon lärde mig något som jag kommer bära med mig för alltid.
Under den första dagen skulle vi alla visa vår portfolio och med den som grund skulle hon ge oss våra uppgifter. Vi var femton stycken. Började tio på morgonen och slutade fem. Hon tog ingen paus. Alla gavs lika mycket tid, samma noggranna, ärliga och stränga skärskådning. Hon kunde ge svidande kritik men på ett sätt som var inspirerande. Hon visade på möjligheterna i det misslyckade. Och när hon hittade en bild hon verkligen tyckte om, lös hon upp av förtjusning och berömde med samma kraft.
Hon frågade mig vad jag ville få ut av workshoppen. Jag sade att jag tyckte att jag fastnat i ett uttryck. Att jag ville variera mig, bryta mig ur mitt eget grepp. Hon såg på mig förvånat: ”Why? Why do you think you should change? De flesta människor är medelmåttiga på det mesta, men de flesta har också något litet som de är extra bra på. De kan vara hur de ser på saker, från vilken vinkel de tar sig an olika uppgifter. Väldigt få människor är riktigt bra på mer än en sak.
”Stick to your thing, and try to develop. I have been doing the same thing for almost all my life. I still fail, I still learn every day. Stick to it and work hard and harder.”
Och med de orden skickade hon mig till slakthuset, till boxningsklubben, till rodeon, ut på gatorna, till en karnevalen. ”Stick to your thing!”. Men fan är min grej? Jag försökte så gott jag kunde. Och varje dag som följde valde jag ut de 10-15 bilder från gårdagens plåtande som jag tyckte var minst dåliga. Hon gick snabbt igenom dem. Bläddrade ofta förbi de jag tyckte var absolut bäst. ”To obvious”, ”No clear focus”, ”That thing in the background disturbs me”. Eller värst av allt: ”Yeah this is … almost, almost. Next time think about the framing.” Sen papperskorgen. Men det som verkligen drabbade mig, var när hon förkastade de bilder jag tagit, som jag tyckte hade en sorts inneboende ironi. När jag försökte förklara såg hon bara på mig och log:
”To literate. You are a writer, I understand you think in that kind of logic. But these are pictures. They should speak to your heart first. Pictures are emotions first and above all. They should need no further explanation than what the heart can give.”
Sen valde hon sina favoriter, oftast med fokus på uttrycket i ansiktet på människorna i bilderna. Deras ögon.
Hennes råd är lika giltiga för alla sorters kreativt skapande. ”Cut out all smartness.” Ingen teknik i världen kan dölja ett tomt uttryck.
”Art is about emotions.”
Om det inte känns så fungerar det inte.
Tack Mary Ellen Mark. För dina bilder, för allt som du gav. Från och med dig, håller jag mig till min grej.
