Kategorier
Foto Konst

En månad kvar på Alma Löv


Åsa Kalmér & Jörgen Hjerdt

I samarbete med Abecita Popkonst & Foto

Jag blev sjuk i bröstcancer för andra gången vintern 2017. Under sommaren, efter en vår med tunga behandlingar; cytostatika, strålning och tabletter, kommer jag på tanken att jag vill undersöka hur inställningen till min kropp förändrats sedan jag opererat bort mitt vänstra bröst.

Hur skulle jag landa i min förändrade kropp med bara ett bröst, ett ansenligt ärr och just då också iklädd peruk? Vem är jag i min ”nya kropp”? Finns det en skönhet i att bara ha ett bröst?

När jag skulle in och ut ur baddräkter i provhytten kunde jag till och med bli full i skratt då jag provade olika storlekar på bröstprotes.

Att bli cancersjuk och förlora håret är hårt. Eftersom jag är skådespelare, var det viktigt att ha en peruk med äkta hår. Med peruk är man är på något sätt förklädd. Man vill inte att omgivningen ska veta att man är sjuk. Man är på något sätt naken som sjuk. Peruken blev som en skyddande hinna, protesen blev ett substitut för det förlorade bröstet.

Min man Jörgen och jag började fotografera och inspirerades av bland annat Cindy Sherman och Robert Mapplethorpe, deras utforskande av olika sorters skönhet och intimitet men med integritet.

Bild ur utställningen ”Ärr” av Åsa Kalmér och Jörgen Hjerdt

En annan anledning till att vi ville göra bilderna var att de bilder på kvinnor med ärr efter bröstoperationer som förekommer på bussar och i tidningar ofta känns ”fast i sjukdomen”, kunde man befria den ”nya enbröstade kroppen” från den känslan? Finns det en framåtriktad potential i den här “nya kroppen”, istället för ”offret eller cancerpatienten” som vi så ofta ser. Finns det humor? Finns det sensualitet och attraktion och hur skulle det uttryckas? Genom processen växte projektet ”ÄRR” fram.

Bilderna ingår i utställningen ”ÄRR” som kommer visas i sin helhet på Abecita Popkonst och Foto i Borås med vernissage 14 oktober 2021. 

Kategorier
Foto Konst

”Ärr ” på Alma Löv

Medverkande konstnärer
Andreas Bennin, Carin Ellberg, Hertha Hanson, Astrid Kruse Jensen, Staffan Jofjell, Katarina Löfström, Nazanin Raissi, Anna-Karin Rasmusson, Per Svensson och Association for Social Contribution

Samarbetsprojekt
Dansbanan – konstnärlig idé och ledning Anna Asplind (i samarbete med Rural Movements)
Meeting of minds – curator Abir Boukhari (i samarbete med Konstfrämjandet)
Skogen mellan oss – medverkande Andreas Bennin (i samarbete med Konstfrämjandet)
ÄRR – Åsa Kalmér och Jörgen Hjerdt (i samarbete med Abecita Popkonst och Foto)

I år arrangerar Alma Löv utställningen As Time Goes By med ett tiotal samtida konstnärer och en rad samarbeten som ingår i en mångskiftande presentation. Varje konstnär och projekt har tilldelats en egen sal i huvudbyggnaden Paleis Oranjestraat eller paviljong ute i naturområdet där de presenterar separata utställningar. Det är oundvikligt att inte relatera till vår nuvarande tillvaro som präglas av distansering, förlust och nedstängning, vilket kan associeras till årets utställningstitel. Pandemin har gjort oss uppmärksamma på tidens gång genom att världen har försatts i ett slags vänteläge. Men – när tiden stannar upp kan vi ibland bli uppmärksamma på något nytt eller få syn på vad vi längtar efter. Samtidigt har medvetenheten om livets förgänglighet och underkastelsen till tidens gång framträtt allt tydligare. Indelningen av tid gör det möjligt att begripa och hantera omvärlden, men pandemin har skapat en känsla av desorientering och förvirring när framtiden känns oviss och inte kan planeras in i vår tidsberäkning. Utställningen As Time Goes By är däremot inte anpassad som en kommentar på pandemin, utan snarare går tid som ett ledmotiv genom alla utställningar. 

I utställningen återkommer olika aspekter av tid som berör tidlösa landskap och rum, alkemiska universum och undersökningar av naturen. Moderskap, människans otillräcklighet och mentala inre rum. Minnesplatser i drömmar, medvetandet och verkligheten. Tillbakablickar och minnen. Kunskapens gräns och frågor om evighet. Tidsnöden och förberedelser inför tidens slut. Utställningen ger en mångfacetterad skildring av vad det innebär att vara människa i en komplex och föränderlig värld.  Många verk har inspirerats av platsen och växt fram i dialog med atmosfären och arkitekturen i utställningsrummet. Konstnärerna ges stor frihet att utforma utställningarna och på olika sätt samspela med omgivningen utan begränsningar. Naturen, konsten och tekniken förenas sida vid sida och interagerar med varandra. Olika konstnärliga uttryck möts och ger besökaren en helhetsupplevelse. I utställningen visas skulptur, installation, videoverk, måleri, fotokonst, med både svenska och internationella konstnärer. 

I samarbetsprojekten relateras tid till människans påverkan av omgivningen och miljön i Skogen mellan oss. Kroppens förändringar i Åsa Kalmer och Jörgen Hjerdts projekt om bröstcancer i utställningen Ärr. En ny introduktion av den historiska dansbanan i koreografen Anna Asplinds interaktiva dansinstallation. I ett inspelat zoom-möte beskriver en grupp konstnärer sin upplevelse av förändringen av tid det senaste året i projektet Meeting of Minds.

Öppettider och info
Alma Löv Museum ligger i Östra Ämtervik, Värmland
Museet håller öppet 11.00-17.00 dagligen 19 juni – 29 augusti.
OBS endast förbokning av besök!

Kategorier
Foto Konst Kultur Mänskligt

Att se med hjärtat

Nås av den sorgliga nyheten att den amerikanska fotografen Mary Ellen Mark har dött. Mary Ellen var en av vår tids mest framstående dokumentära fotografer, med en extraordinär förmåga att skildra människor. Ofta fotograferade hon personer i utkanten av vårt samhälle. Hemlösa, handikappade, sociala särlingar. Hennes bilder har en exakt ömsinthet som man bara kan uppnå om man ser med hjärtat.

Jag är så glad och tacksam att jag hann möta och lära känna Mary Ellen lite grann. Jag deltog i hennes foto-workshop i Oaxaca, Mexiko förra året. Hon var så dedikerad, empatisk och full av energi. En fantastisk människa. Hon lärde mig något som jag kommer bära med mig för alltid.

Under den första dagen skulle vi alla visa vår portfolio och med den som grund skulle hon ge oss våra uppgifter. Vi var femton stycken. Började tio på morgonen och slutade fem. Hon tog ingen paus. Alla gavs lika mycket tid, samma noggranna, ärliga och stränga skärskådning. Hon kunde ge svidande kritik men på ett sätt som var inspirerande. Hon visade på möjligheterna i det misslyckade. Och när hon hittade en bild hon verkligen tyckte om, lös hon upp av förtjusning och berömde med samma kraft.

Hon frågade mig vad jag ville få ut av workshoppen. Jag sade att jag tyckte att jag fastnat i ett uttryck. Att jag ville variera mig, bryta mig ur mitt eget grepp. Hon såg på mig förvånat: ”Why? Why do you think you should change? De flesta människor är medelmåttiga på det mesta, men de flesta har också något litet som de är extra bra på. De kan vara hur de ser på saker, från vilken vinkel de tar sig an olika uppgifter. Väldigt få människor är riktigt bra på mer än en sak. ”Stick to your thing, and try to develop. I have been doing the same thing for almost all my life. I still fail, I still learn every day. Stick to it and work hard and harder.”

Och med de orden skickade hon mig till slakthuset, till boxningsklubben, till rodeon, ut på gatorna, till en karnevalen. ”Stick to your thing!”. Men fan är min grej? Jag försökte så gott jag kunde. Och varje dag som följde valde jag ut de 10-15 bilder från gårdagens plåtande som jag tyckte var minst dåliga. Hon gick snabbt igenom dem. Bläddrade ofta förbi de jag tyckte var absolut bäst. ”To obvious”, ”No clear focus”, ”That thing in the background disturbs me”. Eller värst av allt: ”Yeah this is … almost, almost. Next time think about the framing.” Sen papperskorgen. Men det som verkligen drabbade mig, var när hon förkastade de bilder jag tagit, som jag tyckte hade en sorts inneboende ironi. När jag försökte förklara såg hon bara på mig och log: ”To literate. You are a writer, I understand you think in that kind of logic. But this are pictures. They should speak to your heart first. Pictures are emotions first and above all. They should need no further explanation  than what the heart can give.” Sen valde hon sina favoriter, oftast med fokus på uttrycket i ansiktet på människorna i bilderna. Deras ögon.

Jag har inte haft tid att fotografera så mycket sedan dess, men hennes råd är lika giltiga för alla sorters kreativt skapande. ”Cut out all smartness.” Ingen teknik i världen kan dölja ett tomt uttryck. ”Art is about emotions.” Om det inte känns så fungerar det inte.

Tack Mary Ellen Mark. För dina bilder, för allt som du gav. Från och med dig, håller jag mig till min grej.

Mary Ellen Mark

Jörgen Hjerdt. Photo by: Mary Ellen Mark

Kategorier
Foto Teater

Stulna juveler

Kila gärna till Stockholms Stadsteater och se underbara Stulna juveler av Kristina Lugn, uppsatt av Åsa Kalmér. Mitt blygsamma bidrag är att jag plåtat projektionerna.
Foton: Petra Hellberg.

0000092100031 0000092100051 0000092100091 0000092100081 0000092100121 0000092100131 0000092100161  0000092100071 0000092100101 0000092100111 0000092100141 0000092100151 0000092100041  IMG_8578

IMG_9350

 

 

Kategorier
Foto

Vågorna slog mot stranden

Marzena SkubatzSkärmavbild 2013-02-06 kl. 10.19.46

Skärmavbild 2013-02-06 kl. 10.29.38Alessandro PuccinelliSkärmavbild 2013-02-06 kl. 10.22.20

Skärmavbild 2013-02-06 kl. 10.30.25

Skärmavbild 2013-02-06 kl. 10.30.40

Skärmavbild 2013-02-06 kl. 10.30.13

Kategorier
Foto Politik

The Best View Of Heaven Is From Hell

Opiumälskande poliser i Afghanistan?

Kategorier
Foto

Love is in the air

Pierpaolo Ferrari

Kategorier
Foto Konst Politik

Ut med alla saker

Coolt projekt av fotograf Huang Qingjun

Kategorier
Foto Politik

Andrew McConnell

http://www.andrewmcconnell.com/index.php/category/rubbish-dump-2-0

Kategorier
Foto Poesi

Sleeping beauty

Kategorier
Foto

Som man känner sig

Kategorier
Foto

Halva priset på sjömansbarn

Vinter i Deje – allt ska bort

[slideshow]