Ju närmare ett avgörande i det amerikanska valet vi kom igår, desto tydligare kände jag ett växande stråk av skam. Trots att jag innerligen hoppades att Clinton skulle vinna och själv skrattat gott åt diverse parodier på Trump och hans följare, blev jag mer och mer illa till mods över den överlägsna och raljanta tonen i de anti-Trump-poster som mitt sociala flöde översvämmats av de senaste månaderna. Att han själv fått en släng av sleven hör till spelet och han har ju inte direkt uppträtt rumsrent själv. Men det föraktets fula tryne som grinar över alla de poster som gör sig lustiga över Trump-väljarna, avslöjar inte det på något vis vad hela fenomenet Trump och även högerpopulismen här hemma är ett symptom på? För några år sedan skulle jag reflexmässigt ha svarat att bakgrunden till populism alltid stavas orättvis och skev fördelningspolitik. Nu är jag inte lika säker, även om de röster som tycks ha fällt avgörandet till Trump’s fördel till övervägande del faktiskt tycks ha kommit från grupper som fått en allt mindre del av kakan de senaste åren. Folk som upplever sig svikna och övergivna. Rätt eller fel. Det är i alla fall så de känner. De är.. Read More